Så länge jag är fin...
Jag har sett min röda tråd på det här stället. Jag startade en ny blogg för att få lite distans till det ytliga som den gamla bloggen stod för. Men när jag scrollar ner så är innehållet i stort sett detsamma som tidigare. Det är smink och det är kläder i en enda lång kaskad. Jag blir tokless på mig själv, det är så himla tråkigt.
När människor säger att jag har förändrats under det senaste året har de rätt. Men det är en förändring till det bättre. Jag har blivit påläst och kommit till insikt om att jag behöver förändra mig, att jag behöver ta motstånd till det ytliga som jag låtit styra så stor del av mitt liv. Jag tänker framåt och jag vill inte att mina barn ska bli som jag. Dom ska inte hamna i träsket där man styrs av sitt yttre, där man inbillar sig att så länge man ser bra ut blir man omtyckt, där man sätter livet åt sidan varje gång man har en "fuldag". Jag tänker åtminstone göra allt i min makt för att hålla dem därifrån, så länge jag kan. Och i det ytliga samhälle vi lever i idag behöver de verkligen ingen extra knuff av mig för att trilla dit, det finns nog tyvärr stor risk att de hamnar där ändå, förr eller senare. Jag misstänker också att flera unga tjejer klickar sig in här och de(ni) behöver nog inte heller någon som förstärker vikten av att alltid vara piffig och fin. För det är väl så himla oviktigt egentligen så det finns inte?! Tänk er att ni ligger på er dödsbädd och ser tillbaka på ert liv. Jaa, självförtroendet var kasst och jag har inte lyckats med allt jag ville men jag har då fått höra hur snygg jag är i alla fall så det var ju en prestation att vara stolt över!
Fast nääe... Råkar man vara snygg så är man väl det men är man inte det så har man inte lyckats sämre på något vis. Ska jag tycka att jag är kass för att jag är kort också liksom? Damn alltså, kunde jag inte ätit mer och sovit mer och tagit växapiller så jag blev liiite längre och bättre?! Kanske skaffat mig bättre gener? Bakläxa på det! Eller inte.
Det är svårt att lära en gammal hund sitta och eftersom det här beteendet och tankesättet sitter så djupt rotat i mig kommer det bli tufft men om jag lyckas kommer det vara värt det. Jag måste försöka. Kan inte hålla på med sån här dubbelmoral. Så om det blir väldigt glest mellan inlägg som handlar om en massa ytlig skit rent ut sagt, så beror det på att jag försöker till mitt yttersta att inte posta några såna inlägg. Och om det dyker upp något dumt så kanske ni vet att jag ändå gör så gott jag kan? Ni kan väl ge mig tips om vad man bloggar om istället? För som det visat sig hittills är jag ju helt oerfaren på andra områden. Stöttar ni mig?
♥ Sara
