The game is on
Det här med att plugga hemma är precis lika jobbigt och svårt som jag visste att det skulle vara.
Just nu är jag bara så sugen på att åka hem till mamma och göra ingenting resten av dagen.
Uppgifter som säkert inte alls är så svåra som de verkar, hopar sig över mig och jag ser bara en massa ord. Man tänker inte lika skarpt när man sitter hemma vid köksbordet, så är det bara.
Jag vet ju hur man ska göra. Man ska ställa klockan och faktiskt kliva upp när den ringer, göra sig klar för dagen, fresh och piff, sedan ska man konstruera ett schema för dagen och följa det till punkt och pricka. När allt på agendan har avklarats är arbetsdagen slut och man kan vara ledig. Istället sitter jag här i byxor stora som halva europa och bara glor och funderar på vilken av de tre mastodontuppgifterna jag ska ta tag i först. Tror jag har kört fast överallt. Och man är aldrig, aldrig ledig. varje minut jag är hemma vet jag vad jag borde göra.
Men hey, jag löser det. ;)
