Siri på upptäcksfärd
Vi har, som ni kanske vet, en ganska så feg liten kissekatt vid namn Siri, 1 år och 7 månader gammal. Sen vi flyttade till huset har hon blivit lite av en innekatt. Vi fick lov att börja gå på låda igen och har bara varit ute korta stunder med Patrik då han har skottat etc. Jag har inte heller velat ha ut henne på egen hand ifall hon springer iväg och inte hittar hem. Men de senaste dagarna har hon blivit grymt rastlös så idag då jag valde att vara hemma pga förkylningen, tänkte jag att jag skulle följa med henne ut ett tag och kolla läget.
Efter allt gnällande om att bli utsläppt i tid och otid, när hon väl fick följa med ut blev hon störtfeg och stod och trampade på tröskeln under en lång stund.
Hon vågade sig till slut ut ordentligt men när jag gick raka vägen mot baksidan och vedbon till så vägrade hon följa med. Läskigt!
Blir fegis igen och vill gå in. Lyckas inte lura med mamman.
På darrande ben och med noga uppsikt på omgivningen vågar hon sig runt husknuten. (Kvistar från granen som är så ful att jag knappt vågar visa den men det tar vi senare idag.)
Börjar upptäcka fåglar och annat sännande.
Modigt! Börjar bli varm i kläderna och riktigt nyfiken.
Blir störst, bäst och vackrast och springer över vägen till grannen. Där går hon ända fram till dörren och kryper runt under bron. Försvinner ur sikte. Jag gör som gubben Pettson och väntar snällt. "Det är bättre att du lär dig hitta bland alla kryphål och gömställen ifall det skulle komma en räv eller hund." Men så hör hon en annan granne slamra på och springer hem till mamma. Nöjd för denna gången. Ligger just nu och myser/somnar i mitt knä och trängs med laptopen. ♥
